Regn och solsken
lördag 9 oktober 2021
Datorintrång
tisdag 5 oktober 2021
Jag gnäller
Jag har panik idag igen. Jag håller på att bryta ihop. Jag blir gränspsykotisk hela tiden för att det är helt omöjligt att göra som en människa som har normala relationer.
Jag är jätterädd. Jag förstår att jag nästan inte kan få jobb för jag har inget bra CV och kan inte snacka och har inga alls kontakter. Jag kan nästan inte säga på ett sätt så att jag får jobb. Därför måste jag nästan ha högskoleutbildning för att få jobb, och då måste jag ha gått klart en linje och bara säga att jag är en civilingenjör så får jag jobb någonstans. När det blev såhär, då är det som att jag får söka jobb på städfirma och säga att jag är deprimerad och usel och ljuga i CV att jag inte kan någonting så jag får någon referens.
Jag har svårt att få kompisar för jag hade jättesvår social fobi som har gått över och då fattar jag inte hur man gör när man lär känna någon på ett normalt sätt. Jag känner alltid människor för att jag bara gick i klassen och pratade med dem i skolan och sen följde jag med dem för att de bjöd mig, och så bjöd dem mig en gång i månaden och sen ringde jag aldrig någon gång. Nu måste jag plugga på distans och då måste man bara ringa och då säger jag bara fel hela tiden så ingen tycker om mig.
Jag har problem med att jag blir trakasserad på datorn för att jag inte fattar sociala koden av en person som inte fattar känslokoden alls. Jag får panik för att jag inte har någon som vill att jag ska ringa när som helst och berätta vad som helst.
Jag har problem att jag får höra att jag måste skärpa mig hela tiden och alla hatar mig som jag känner, och jag är störd i huvudet för att jag inte får vara med någon så jag kan inte tänka. Då gör jag som en idiot hela tiden så jag inte mår bra. Jag har problem att jag är ovän med ett geni som tycker att jag är elak som inte har en kompis, och han tycker att han själv får ringa hundra gånger för att kompisar ska gilla honom så det tycker han att jag också ska göra annars är det inte synd om mig. Jag vill inte vara rädd och komma på att det finns en geniplan där jag bara gör fel hela tiden. Då får jag ångest för det vill inte jag veta för det vågar inte jag fatta och sen är jag rädd att den personen i så fall ska bli så arg för att jag gör fel så den förstör för mig. Jag är rädd att folk ska förstöra för då dör nästan jag för jag kan nästan inte må bra på flera år.
Jag har problem för jag har en egen plan att gå på högskolan för att jag ska få bättre utbildning. Min plan är att gå ett år Grafisk design så att jag kan säga att jag typ gick tre år IT. Då skulle jag få någon kompis så att jag fattade hur man skulle vara mot någon. Sen skulle jag gå med i en klubb så skulle jag ha en hobby. Sen har jag problem med att klassen inte var snäll mot mig, så då mådde jag inte bra. Då blev det där geniet arg på mig fortfarande för att jag inte har en kompis, och han tycker man inte ska må bra utan kompis för då blir han arg. Då tycker inte han man får vara duktig i skolan så jag blir jätterädd för då bara slutar jag och får inget jobb och får verkligen inte ens någon människa att prata med på hela hösten.
Jag har problem med att jag inte kan få partner så lätt för jag tycker inte om människor. Jag tycker om filosofiska diskussioner så mycket så jag tycker det är som att aldrig ha sex i relationen att aldrig ha såna diskussioner. Därför gillar jag ingen dum partner och ingen ytlig. Sen tänder jag inte på människor så lätt, jag tänder bara på en människa som tycker om mig egentligen om jag sa alla hemligheter, och det är inte så många som gör när jag är deprimerad och psykiskt störd. Sen har jag Aspergers syndrom så om jag hittar en sån person så kan jag typ inte ragga upp den. Förutom det så har jag svårt att berätta om mig själv så det tog ett år tills personen kände mig så bra så det gick att ragga på mig. Dock är jag en person som egentligen är en riktig pojkvän-tjej, så jag kommer aldrig må så bra någon gång. Jag hatar folk som tror jag är snygg för jag är den fulaste i hela världen men så ser inte jag ut.
Ingen fattar vem jag är. Om jag mådde bra så hade jag tre snälla vänner som var kreativa och sen hade jag en pojkvän som jag var med nästan hela tiden. Men jag kunde inte få det livet för jag hade en familj som tränar och hade Aspergers syndrom, så jag kom inte på att jag ville vara sån person förrän jag var med i Holgerspexet. Alla andra tjejer som är som mig tränar ingen gång och fikar minst en gång i veckan och går och ser på teater och är med pojkvännen. Men jag kan inte. Och jag kan inte ta livet av mig för nu är jag så ledsen så jag typ gör bort mig och jag måste vara fem gånger så ledsen för att jag ska skära mig. Men jag fixar nästan inte Grafisk design på distans när jag är mobbad av hela världen. Nu får väl jag må dåligt hela livet då för alla tyckte inte Esagila var söt och alla älskade inte Embla och jag var inte cool nog för David. Och jag tycker inte det är kul att ha NPD som Emilia tycker.
söndag 3 oktober 2021
Jag är arg
Jag är arg Matilda Isberg för hon bara skriver säger som en mobbare. Det tyckte inte jag var konstigt för jag bara skrev till alla för jag var mobbad själv förra året. Sen blev jag arg för hon ringer min mamma för svarar så snällt. Det blev jag skitarg på för man får inte ringa min mamma som jag alltid är osams med, som alltid ska tro att det var en riktigt gullig snäll tjej som var orolig. Jag blir så arg på mamma så jag lägger på luren. Nej, den tjejen känner inte mig längre och det är inte logiskt att hon skulle ringa och vara elak utan anledning.
Jag är arg på Matilda Eklind som också skriver till mig och är dryg. Jag har inte sagt någonting till någon läkare på hela året så det är inte logiskt heller.
Nej, jag känner inte Martin Eliasson. I så fall har han utnyttjat mig för att känna alla mina kompisar för att han tyckte det var kul och hoppade över mig för jag är mobbad.
David Combler hatar jag. Jag är också en autistisk person som har Mensa-IQ, som han är, det är bara därför vi tror vi gillar varandra. Sen är jag djup. Jag kan inte fatta om han är djup, det verkar inte så när han tror jag är en diva. Min mamma hatar högkänsliga tjejer så det är därför jag alltid fejkar att jag är Alicia Bertilsson för den gillar mamma. I alla fall, jag är arg om det är han som mobbar mig för att jag inte säger till kompisar vad jag tycker varje dag.
Jag skulle ha fattat att Embla gick GDK så jag skulle inte ha börjat. Hon är som GDK, men alla spexare är lite kära i henne för att hon tror hon är djup.
Jag blev skitarg på Agnes Sjöstrand. Hon blev arg för att jag lurade henne och bad om ursäkt fast jag inte var ledsen för att hon skulle bli glad. Då skrev hon ett sms om saker som jag aldrig hade sagt, men sagt till mamma i telefon en timme tidigare. Därför anmälde jag Agnes för avlyssning av telefon.
Jag hatar att folk skriver och hatar på mig på Jodel. Jag hatar att de tror att jag är snygg som är arg för de mobbar mig. Jag fattar att måste mobba mig på något forum, annars vet man inte såna saker om mig, så då blev jag skitarg för att alla Facebook-vänner verkar spionera på mig och mobba mig. Jag tycker att det är konstigt att den och den känner varandra.
Jag hatar om kompisarna kände min mamma. Det tror inte jag, det är bara massa jävliga tjejer som ringer till henne och tycker jag är jobbig. Jag vet att min mamma tror att jag har lågt IQ och fattar koden, men det är tvärtom, jag fattar allting men inte reglerna hur man är snäll.
Jag hatar att pappa alltid tror mina kompisar i Grafisk design är gulliga kompisar. Jag måste försöka ta upp känslor med någon så jag får ta upp med honom och han bara: nu kanske ni har missförstått varandra. Jag bara: tre klasskamrater blockar mig i en timme när jag säger som jag skulle vilja säga. Han bara: du kanske ska säga att du är ledsen. Jag bara: aldrig någonsin.
Nej, jag fattar inte sambandet att folk härmar varandra. Jag blir jättearg på att dummare människor än mig ska tro att de fattar det för att de på något sätt spionerar på mig. Då gör jag aldrig så själv så får jag inga problem. Jag kan bara göra så att jag härmar sån jag själv gillar för så fattar jag hur man gör. Då blir jag lik sån som jag gillar så jag kan ha någonting gemensamt med den så det är större odds att känna den.
Vad ska jag göra nu då? Sticka från jävla Liu och inte känna någon? Det får vi se.
söndag 26 september 2021
Otur
måndag 20 september 2021
Efter det här
Jag är så jävla arg på människor. Alla är så jävla störiga i hela Linköping. Jag är så jävla arg för att folk tror att jag är snygg för jag är verkligen ingen extrovert som tycker jag ska ta för mig jättemycket. Jag känner mig inte alls självsäker. Jag är bara blyg och då tycker alla jag är otrevlig för att jag har svårt med sociala koder. Jag vet inte varför alla tror jag har lätt att få kille, jag har inte så lätt på något sätt, så man behöver inte vara avundsjuk på mig.
Vad är det som har hänt i mitt nätverk? Jag tror folk tror de känner mig för att jag hade en blogg. Det är ett missförstånd att jag fick vara med i Holgerspexet under coronapandemin. Jag var bara trakasserad av en hacker och jag trodde han hade en plan. Jag förstår i efterhand att jag skulle ha ringt polisen istället, jag hade inte den relationen till de personerna så att jag skulle skriva sådär mycket.
Jag har väl inte känt Daniel Häggmyr så bra. Han kände jag bara lite grann för att jag var med i Holger.
Max Borgström har inte jag heller känt så bra alls. Han har jag aldrig pratat mycket med. Jag skulle tro att han inte tycker jag är trevlig som är för blyg.
Embla Fredäng har jag nästan aldrig pratat med, hon var bara med i Holgerspexet ett år då jag nästan inte pratade med henne och sen sågs vi aldrig mer.
Esagila Cherry har jag känt men vi har aldrig pratat om känslor någon gång.
Martin Eliasson har jag bara känt i en basgrupp, annars har vi inte umgåtts.
David Combler har jag inte pratat med sen 2017, utom när han blockade mig på Facebook för att jag undrade om det var han som var den där hackern. Så dumt fick man inte säga.
Och jag undrar vad det ska bli av mig nu. Jag har ingen bra idé vad jag ska göra med mitt liv. Jag har gått fel linje igen verkar det som för att jag inte hade rätt hur folk tycker om mig.
måndag 13 september 2021
Terror
Gud vad rädd jag blev. Det var någon som hackade min mobil och dator mitt i sommaren 2019 så att jag märkte. Jag hade en svag aning om vem det var, men det kändes så orimligt att det skulle vara han. Såvitt jag visste så tyckte han inte alls om mig någonting och ville verkligen inte känna mig. Min hjärna kunde inte få grepp om situationen. Dessutom tyckte jag att det var väldigt jobbigt att någon skulle veta vad jag gjorde på datorn, jag var en väldigt privat person som skämdes mycket över mig själv. Jag fick ångest, jag kunde inte tänka normalt. Jag tappade greppet om verkligheten, började tro att det var många människor som visste om det här och att de inte ville berätta. Jag frågade runt, fick inga svar av någon.
Jag skäms över mig själv som inte kunde hantera mig själv. Jag kunde inte plugga för jag blev så rädd när jag satt vid datorn. Jag blev vettskrämd och betedde mig som en helt annan människa, skrev till människor jag nästan inte kände och chansade på hur jag skulle säga. Det var som trakasserier som var varje dag, oftast flera gånger om dagen, så jag kände mig rädd, speciellt när t.ex musen försvann när jag spelade datorspel. Jag förstod efterhand att mina bekanta visste om det där, och att de inte ville berätta för mig eftersom de inte hade den relationen med mig. Dessutom tyckte de att det var pinsamt att inte jag förstod hinten egentligen. Jag förstod efterhand hur det var, men jag blev arg för jag var inte så populär i Holgerspexet så att jag fick höra såna saker som att det fanns en knäpp kille som hackar mobiler, eller hur man skulle vara mot honom. Följden blev att jag mest blev trakasserad, medan alla störde sig på att jag ville prata om det och ingen ville berätta. Varför? Jo, för alla tyckte om honom och alla tyckte om andra snygga tjejer som skulle råka illa ut. Jo, för minst en snygg tjej pratar skit som inte ens stämmer alls.
Jag blev upprörd för jag förstår att alla i mitt sociala nätverk pratar skit om mig och att de har lärt känna varandra för att de har problem med mig. Problemet är att svartsjuka tjejer alltid vill sätta dig mig för att deras kille gillar mig. Jag ska inte tro så, men alla tror att jag ska ta deras kille för att jag är snygg, men jag är inte så snygg i sättet så det är som om jag vore ful. Jag har inte lätt att få någon kille alls. Det är för att jag borde känna andra människor än dem jag känner.
Jag skulle i teorin vilja ta livet av mig för att det gick så jävla dåligt för mig. Jag blir lurad och mobbad och sviken av alla och ingen vill känna mig. Ingen hjälper mig i en kris av alla jag känner.